Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Kvinnorna tystnade ögonblickligen, sådan hade
de aldrig sett Mörk förr. Frågande ögonkast
utbyttes till höger och vänster och besvarades med
deltagande ruskningar på hufvudena. Då ingen
tycktes veta något om anledningen till hans
misshumör, sågo alla bort till madam Olsson, som
modstulen krupit ihop i en vrå vid spiseln,
ångrande att hon sagt någonting om Johansson.
Tystnaden kändes tung och tryckande,
ögonkasten blefvo mer och mer talande, och slutligen
sågo alla bort mot spiseln, medan samma fråga
brände hvarje tunga. ;
— Hva har hon gjort?
De erhöllo aldrig något svar. YNtterdörren
öppnades oförmodat, en kall pust brusade genom
det kvafva rummet, och på tröskeln visade sig
handelsmannens hustru. Bakom henne
skymtade en bred skugga fram ur förstugans
halfdunkel.
Mörk stannade midt i sin promenad och
madam Olsson hviskade glädjestrålande namnet
Johansson till sina närmaste grannar.
Hviskningarne fortplantades, gingo rundt omkring bordet och
möttes uppe hos Anna, där de dogo af brist på
näring.
Det var verkligen Johansson, som tvekande
och förlägen skrufvade vid dörren. Den tjocke
handelsmannen såg på långt när ej så myndig
och befallande ut som vanligt, men då Mörk
vänligt gick emot honom, sken han upp; han
hade hela tiden fruktat, att predikanten ämnat
förödmjuka honom.
Kvinnorna hviskade alltjämt, och Mörk drog
triumferande gästen med sig tvärt öfver golfvet,
så att alla skulle se honom. Handelsmannen
struttade motvilligt med, bugade sig, som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
