Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
stått vid sin disk, hostade och bet i sina köttiga,
blodröda läppar.
— Ja, tack nu, go’ vänner’ för en
välsignelserik dag! sade Mörk, när han visat sitt byte för
alla. — Gån nu i frid, jag har denna afton
mycket att göra.
Äfven utan den talande blick, han vid dessa
ord kastade på Johansson, skulle de förstått
honom. Deras inre fylldes med jubel och
förtröstan, den goda saken gick framåt, en ny själ var
vunnen. Alla bjödo god natt på en gång och
gingo, ifriga att få berätta den stora nyheten:
Johanssons omvändelse.
Mörk var så glad, att han icke ens växlade
den sedvanliga handtryckningen med de gående,
hans triumf var för väldig och öppnade en rad
af framtidsperspektiv, som bländade honom.
Anna var den första, som skyndade ut. Hon
hade lagt märke till systerns ögonkast och pinats
däraf. Hon hade dragit sina slutsatser och
funnit Maria mer världsligt sinnad än det anstod
just hennes syster. Hon önskade, att någonting
måtte böja hennes hårda sinne, men själf kände
hon sig sprittande glad öfver att få träda ut i
den friska, kalla luften under himlahvalfvet,
där stjärnorna gnistrade och frosten bet i näsa
och kinder.
Så snart alla aflägsnat sig, stack Mörk sin
arm under Johanssons och sade.
— WVi två ha visst åtskilligt att säga hvarann’,
vi gå väl opp te’ mitt.
Handelsmannen smålog bifallande och de gingo,
lämnande Johanssons hustru och madam Olsson
ensamma i salen.
De bägge kvinnorna slogo sig ned vid spiseln.
De kände, att något skulle hända, och tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
