Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av Göteborgs högskolas uppkomst och dess utveckling 1891—1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS3E88 ■■■
T
14
Fäster man sig vid de positiva förslag, i vilka de båda rikt-
ningarnes utlåtanden utmynnade, finner man att skillnaden
egentligen icke var så stor i fråga om de läroämnen, som för ögon-
blicket skulle tillgodoses. Men i grunden voro
åskådningarna
mycket olika, och särskilt bland minoriteten funnos män, som
hyste en
innerlig motvilja mot ’fri-akademien’. Offentligen röj-
des detta i den hållning, som
intogs av den av Åkerblom redi-
gerade Göteborgs-Posten.
11
Men innan stadsfullmäktige hunno taga betänkandet under
behandling, kom ett anbud om en ny stor donation, som förut-
satte en
fullständig omläggning av hela högskoleplanen. Då den-
na vändning väsentligen var ett verk av 8. Wieselgren, bör han
själv få ordet härom; det heter i en hans uppsats »Till Göte-
borgs Högskolas historia»:
År 1879 »fingo konsul Oscar Bkman och jag vår plats bred-
vid hvarandra å Göteborgsbänken i Andra kammaren och stredo
de närmast följande åren sida vid sida i kampen mot det bränn-
vinsintresse, som sökte upprifva 1855 års lagstiftning i ämnet
och derå grundade ’Göteborgssystem’. Vi kommo derunder
allt närmare hvarandra genom personlig vänskap och likartade
sympatier; han, som då redan hunnit långt in på sitt sextiotal,
hade inom sina verksamhetsområden tillvunnit sig högt anseende
såsom ’skarp’ bank- och affärsman, under det jag, ännu i mitt
trettiotal, för dessa rymder saknade allt intresse och alla anlag;
men han väckte ändå min beundran genom den samvetsgrannhet,
med hvilken han öppnade sig för dittills honom i grunden rätt
främmande intressen, och genom den djupa pligtkänsla, med
hvilken han pröfvade dem. Det gick aldrig i fläng; han upptog
ett ämne gång på gång, skärskådade det alltid lika noggrannt och
drog till en början liksom tveksamt sina slutsatser; men sedan
han känt sig öfvertygad om deras riktighet, svek han dem icke.
Min fäderneärfda snabbhet i vändningarna skulle möjligen gjort
mig otålig vid hans betänksamhet, derest icke han ingifvit mig
en så varm vördnad för sin personlighet, att jag rent af kände
mig böra respektera äfven sagda sida deraf ända derhän att jag
sökte efterlikna den. Och jag har ej ångrat det inflytande, jag
låtit hans böjelse för uppskof utöfva på min böjelse för ögonblick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
