Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mördarn. De fyra trogna kamraterna satte sig
bekvämt till rätta för att avnjuta detta i brist på
bättre, då helvetet bröt löst.
Mördarns larmsystem var minst sagt effektivt.
Två gälla toner gled upp och ned i glissando med
parallellförda tritonusintervall, samtidigt som en
skälvning strax under nedre hörbarhetsgränsen fick
skeppets skrov att darra. För säkerhets skull
tändes ett antal strålkastare, vars ljus gled genom
det synliga spektrum och som automatiskt
riktades mot de ombordvarandes ansikten. För att
ingen skulle slippa undan genom att simulera
dövblindhet, spreds dessutom koncentrerade
ammoniakångor i skeppets samtliga utrymmen.
Sonny trevade sig fram till instrumentbrädan,
slog från larmet och kopplade på kommunikatorn.
På skärmen visade sig ett alltför välkänt ansikte.
Tydligen var Nostranska Kretsens och
Laoschtjianska Komplexets numera temporärt
gemensamma intressen lika hemligstämplade på båda
sidor. På ytan fortskred de gamla hjärtligheterna
som vanligt.
–Tjänare, Nick, sade den förhatliga gestalten,
vars huvud liknade en fågels, vilket inte var så
konstigt eftersom det var en fågels, de svarta,
hårliknande fjädrarna föll bakåt från ett spetsigt
hårfäste på den höga pannan. Ansiktet var
kilformat, näsan var krokig, munnen en smal skåra över
en insjunken haka. Ögonen låg djupt, var sneda,
pupillerna smala springor. Naglarna syntes inte på
skärmen, men Sonny visste att de var långa, som
klor. Trevligt att ses, fortsatte han. Det var bara
en liten sak jag ville tala om för dig. Jag har just
sett till att det lagts in en liten bomb på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
