Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den planet där han först sett dagens ljus, en
fast adress dit all beundrarpost, alla räkningar
och alla brevbomber skickades.
Nick Sonny betraktade de pliktskyldiga
besöken i detta hem som det obehagligaste inslaget i
sin livsföring. Att kuta runt mellan fjärran solar
och slåss, ha lattjo och leva rullan på de
nostranska skattebetalarnas bekostnad var sunda tag,
och något han njöt av i fulla drag. Men han kunde
inte undertrycka en rysning då han stod utanför
sin dörr, stack in nyckeln i låset, vred om för att
öppna och visste att det skulle dråsa ut tonvis
med papper, varav en stor del var datastyrd
direktreklam (Är ni säker mellan solarna? Nio
hjältar av tio använder Hermans Vitlöksdeodorant
för att hålla alla demoraliserande beundrarinnor
på avstånd!) men vars återstod innebar dagar av
hårt skrivbordsarbete.
Den här gången hade han som tur var förevändning
att vältra över allt detta arbete på en
skyndsamt anställd och hutlöst underbetald
sekreterare. När galaxen skälver i sina grundvalar får
medborgarna lov att uppoffra sig!
Sedan detta avklarats, återvände Sonny till
Mördarn, som snabbt sköt upp mot skyn på väg
mot nya, djärva mål.
Ombord fortsatte rutinsysselsättningen som vanligt.
Tills plötsligt...
—Nick, hördes Senils röst från kommandohytten.
Jag tror vi har fått sällskap!
Ett ljusår är en grav. Sannolikheten för skepp
som mötas i rymdens ofantliga vidder är praktiskt
taget lika med noll. Allt oväntat sällskap som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
