Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rymdpirats enkla smak. Repändarna ven mot
professorns oskyddade ansikte.
Nu tyckte Nick Sonny att det gick litet väl
långt. Med ett flimmer av blixtsnabba rörelser var
han framme vid Goljaurus, slet gisslet ur handen
på honom, slog honom medvetslös, gjorde ock
sammalunda med de återstående trettionio
Fantastiska Fribytarastronauterna (som också hade
följt med Svarte Lasern in i Mördarns
kommandorum, det glömde jag visst nämna det var faktiskt
litet trångt där) och lät slutligen den styva kanten
på sin kraftiga högerhand vina upp mot
undersidan av Svarte Laserns näsa i ett häftigt
karateslag, som skulle inneburit slutet på en lång och
trogen pirattjänst om det nått fram.
Det gjorde det inte. Sonny hejdade handen en
halv millimeter från Laserns näsben och stirrade
som förhäxad på ett nästan mikroskopiskt
födelsemärke bakom högra näsvingen. Handen sjönk
kraftlöst ned. För första gången i sitt liv var Nick
Sonny rörd.
–Emanuel! utbrast han.
Svarte Lasern ryckte till som av en elektrisk stöt.
–Hur känner du det namn, som jag har
hemlighållit för myriader sinom myriader
snokande nyhetsreportrar? sporde han.
–Emanuel, upprepade Sonny. Känner du inte
igen din egen bror?
–För bövelen! Min lillebror, som låg i vaggan
den dag jag fått ut mitt skolbetyg och av rädsla
för att visa upp det för våra grymma föräldrar
rymde hemifrån för att halka in på brottets bittra
bana? Hrm, brorsan, det höll ju på att bli riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
