Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4
I mitt förra kapitel, käre läsare, berättade jag om
allt som Nick Sonny och hans underhuggare var
med om och upplevde, ända till den stund då de
höll på att bli omsvepta av en plötsligt uppblossande
supernova, sedan Sonny lömskeligen hade
vidtagit åtgärder för att få Svarte Lasern inburad.
Och nu sitter ni förmodligen och småhoppar av
otålighet att få veta, hur det sedan gick för dem.
Den troligaste händelseutvecklingen skulle vara att
de ömkligen avled, om än tämligen snabbt och
smärtfritt. Men förmodligen har ni redan räknat
ut, att det inte kan ha gått så, eftersom den här
boken i så fall skulle ha varit mycket tunnare,
eller också ha innehållit en berättelse till som
utfyllnad.
Alltså måste de, eller åtminstone någon av dem,
ha lyckats överleva på ett eller annat sätt. Men
hur? Käre läsare, jag är rädd att jag har trasslat
till den här berättelsen så hiskligt att jag
inte kan komma på någon trovärdig förklaring.
Låt oss därför bara konstatera faktum: på nytt
gled Mördarn lugnt och stilla fram genom rymden,
och ombord höll Bengan Saatana på att pröva ut
ett extra raffinerat kafferecept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
