Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sannskyldig pesthärd för allt slags fuffens och
uschiamej, tänkte Sonny.
Och här, någonstans bland alla myriader av
lägenheter, bland en hel planets fulla kapacitet av
skumma källarprång, skulle det finnas -
Longobardiska Ligans, de långhåriga sakernas, de
skumma, undergrävande, laglösa, ordningsföraktande,
subversiva, äckliga och allmänt motbjudande
rackarungarnas högkvarter.
Rackarungar, men ändå hade de lyckats sätta en
galax i gungning och få alla goda, laglydiga
medborgare att drömma mardrömmar.
Nu undrar förstås läsaren, om han orkat tänka
efter, hur alla goda, laglydiga medborgare kunde
drömma mardrömmar på grund av longobardernas
hot, när de enda som kände till hur farligt det var
var Elihu Burnscar och de han direkt givit i
uppdrag att fixa saken. Förklaringen är, att när
man uppnått en så hög, ansvarsfull och riskabel
ställning som Nostranska Kontrollkontrollens
överpamp Elihu Burnscar, så räknar man för säkerhets
skull inte med några fler goda, laglydiga
medborgare än sig själv och dem man obetingat kan
lita på, och dessutom kan likvidera om de skulle
råka få veta alltför mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
