Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla de tjugo ynglingar, som nu med lidande
miner höll ena handen för ansiktet, var prydligt
kortklippta.
Det var riktigt präktig ungdom, han av ett
olycksaligt förbiseende råkat inveckla sig i
knytnävsväpnad konflikt med.
Den kraftigaste av dem, som tycktes vara ledare
för hela gänget, reste sig långsamt och gick med
släpande steg fram mot Nick Sonny. Lugnt och
beslutsamt grep han honom i kragen och tryckte
upp honom mot närmaste husvägg.
–Hördudu, väste han mellan tänderna åt Nick
Sonny. Är det skick och fason att bära sig åt på
det där sättet va?
Sonny var alldeles förlamad av sin felbedöm-
ning. Hjälplöst stammade han fram:
–Jag beklagar djupt de skador jag kan ha
orsakat under det händelseförlopp som ledde till
denna situation...
—Snacka går ju an, fräste den andre. De tjugo
andra präktiga ungdomarna hade under tiden
hämtat sig och stillat blodflödena från sina respek-
tive näsor. De reste sig, plockade fram cykelkedjor
och knogjärn och ställde sig i en hotande ring
runt dem.
Ledaren nagelfor Nick Sonnys ansikte med en
alltmer intresserad blick.
–Jag tycker på något sätt att ditt ansikte
verkar bekant, sade han. Det påminner om ett
signalement jag fick från min käre bror för inte så
länge sedan. Han hade just varit på Nostra, där
han blivit så varmt mottagen att han rentav hade
vissa svårigheter att komma därifrån. Han blev
faktiskt tvungen att ge en snubbe som hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
