Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–Ingenting hindrar er från att uppsöka
närmaste polismyndighet, så långt har ni rätt,
medgav Snubbe. Men jag varnar er. Jag
härstammar i rakt nedstigande led från Mandrake,
visserligen illegitimt, vilket framgår av våra skilda
efternamn, men jag har ändå fått lära mig ett och
annat av de gamla familjetraditionerna. Alldeles
när ni kom in blixtförsänkte jag er i djup
hypnotisk sömn under tjugofyra timmar
lokalstandard – ni har väl händelsevis inte sett på
datumrutan på någon klocka sedan ni kom in?
(Det visste han mycket väl att Lurt inte hade
gjort – liksom de flesta som hattade runt mellan
stjärnorna ägde han ingen klocka, eftersom det
skulle ha varit ett rent oskapligt besvär att rucka
den efter varje ny planets rotationstid.) Under det
dygnet pumpade jag er så full med posthypnotiska
suggestioner, att om ni så mycket som tänker på
att avslöja något om mig eller Ligans övriga
medlemmar, så kommer ni i stället att på ert
precisa sätt säga så mycket ofördelaktiga saker om
er själv och era kumpaner, att ni kan betrakta era
karriärer som avslutade för gott.
–Men nog pratat, fortsatte han. Jag kom inte
hit för att slösa bort min tid på tomt prat, även
om jag har rätt svårt att låta bli, gaggig som jag
är. Jag kom för att överlämna den här lilla lappen.
Varefter han överlämnade en liten lapp, artigt
bugade sig och gick.
Lurt såg precist på lappen. Där stod:
–Okamrat! Bege er genast tillbaka till
biblioteket, eller vart ni vill, eller stanna för allan
del kvar på hotellrummet om ni inte ids något
annat. Ni trodde väl inte ni skulle få veta något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
