Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7
Föreställ er SKUM 9!
Och gitter ni inte göra det, så har ni en
beskrivning i början av fjärde kapitlet.
Där hade nu samlats Smil Senil (i egen form för
en gångs skull), professor Jala Lurt och Bengan
Saatana, som varit där hela tiden och fördrivit
tiden med att göra ritningar till helvetesmaskiner.
Nick Sonny själv var frånvarande. Han hade
låtit ursäkta sig med att han hade ytterst
angelägna personundersökningar för händer, som
bara kunde utföras hemma hos agent Fyllhick.
–Fysiskt sett lever han rullan, sade Lurt
precist. Tala om hjärtverksamhet! Men jag
ifrågasätter om han har några spår av psykiskt
medvetande av vilken farlig situation vi befinner
oss i.
Vissa detaljer hade tydligen sipprat ut om vari
personundersökningarna bestod.
–Var har han ögonen? undrade Saatana.
–Inte på Longobardiska Ligan i varje fall. Jag
hade väntat mig annat av honom. Man får vara
glad om han inte får brännskador på hornhinnan
eller rent av på näthinnan, så som han glor. Felet
med dagens ungdom är att den har det alldeles för
bra. Annat var det på min tid.
–Jaja, muttrade Saatana.
–Egendomligt, fortsatte Lurt oberört, med
tanke på att han stod så nära målet. Men skenet
bedrar. Jag skulle tro att det delvis, om inte helt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
