Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för i så fall kanske en full basse skulle slå honom
i huvudet med gevärskolven. Tvärtom framhölls
ofta – även utomplanets – att ett starkt nostranskt
försvar behövdes för stabiliteten i Vintergatan. En
isolerad nostransk nedrustning skulle ha följder
inte minst för befälen, som var för dumma för att
kunna omskola sig till något annat.
Under mycket lång tid hade Nostra undgått
krig. Man hade sluppit ockupation. Man hade
myglat till sig en dominerande ställning på
utplanetiska marknader utan att det märktes
alltför väl. Men man hade inte fått sin fred och
sin frihet att göra precis som pamparna ville
gratis.
Man hade i byråkratisk ordning bestämt att
man skulle ha en krigsmakt, som man för skams
skull kallade försvar. Alla var skyldiga att försvara
rätten att låta sina överordnade fatta sina beslut
och styra sina planeter utan främmande diktat.
Man kunde och man skulle försvara sig. Man
kunde och man skulle anfalla också för den delen,
om det visade sig lönsammare.
Krig är hårt och brutalt. Men jag är hårdare och
brutalare, tänkte Saatana, och tjo vad roligt det
är! Han log ett sadistiskt leende och lät
pisksnärten glida mellan sina behandskade fingrar.
Till sin besvikelse fann han, att ingen arbetade
tillräckligt slött för att förtjäna ett rapp. Nå, bara
invasionen av Longobardiska Ligans högkvarter
kom igång skulle han nog få sitt lystmäte på den
sortens njutningar.
Han visslade falskt men glatt och såg hur
maskinen tog form inför hans blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
