Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Kosmosanden, mot fostergalaxen och mot
alla pampar. I synnerhet mot alla pampar, för det
fick han betalt för.
Han måste återvända. Till Nostra i tid! Han
måste hem, måste möta Elihu Burnscar ansikte
mot ansikte och inkassera sitt arvode. För så
småsnål kunde väl ändå inte Burnscar vara, att
han lät ett sådant här litet misslyckande inverka
på den saken? Själva Nostra skulle ju i alla fall
tydligen vara oförändrat, och alla fientliga hot
undanröjda till på köpet. Tyvärr till priset av att
även Nostras hot mot fienden undanröjdes, men
man kunde ju inte få allt här i galaxen.
Han reste sig iskallt. Med bergfast beslutsamhet
gick han fram till mullvadsfarkosten som
SKUMmisarna lämnat efter sig, satte sig vid
kontrollerna och slog på motorn. De andra tre var
för apatiska för att röra sig, och Nick Sonny var
alltför upptagen av att anpassa sig till den nya
situationen för att ägna dem en tanke.
Han lade in växel och började borra sig upp
mot solskenet, mot den fria utsikten mot den
galax han hjälpt sin planet att tappa kontrollen
över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
