Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
När man undersöker de primitiva folkens vanor,
så märker man tvenne skarpt åtskilda strömningar.
Eftersom människan icke är en enstöring, så
uppstår det hos henne känilor gynnsamma för
samfundets bevarande och rasens fortplantning. Utan
sällskapliga känslor, utan solidarisk verksamhet, skulle
livet i gemensamhet varit absolut omöjligt. Det är
icke lagarna som framalstra dem; de äro äldre än
alla lagar. Det är heller icke religionerna som
föreskriver dem; de äro äldre än alla religioner och de
återfinnas hos alla djur som leva i samhällen. De
utvecklas av sig själva, genom omständigheternas
makt, liksom dessa vanor, som människan har kallat
instinkt hos djuren; de härflyta från en nyttig, till
och med nödvändig utvecklingsprocess och
vidmakthålla samhället i den kamp för tillvaron, som det
måste föra. De vilda hålla slutligen upp med att
äta varandra inbördes, därför att de komma
underfund med, att det är mycket fördelaktigare stt ägna
sig åt ett eller annat slags odling, istället för att en
gång om året hängiva sig åt nöjet att mätta sig med
köttet av en gammal far eller mor. Ibland de
fullständigt oavhäügiga stammarna känner man varken
lagar eller chefer och många resande ha skildrat o«s
deras seder. Medlemmarna av samma stam sluta
upp att ge varandra knivhugg vid varje dispyt,
därför att vanan att leva i samhälle har slutligen
utvecklat hos dem en viss känsla av broderskap och
solidaritet; de föredraga att vända sig till en tredje
för att få slitit sin tvist. De primitiva folkens gäst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
