Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
annan strömning av vanor och bruk. Å ena sidan
prästerna, dessa charlataner som ockra på
vidskepelsen och på djävulen, som sedan de själva befriat sig
från fruktan för honom, utbreda denna fruktan bland
andra; å andra sidan krigaren, denne skrodör, som
driver till anfall och plundring hos grannarna för att
komma tillbaka därifrån lastad med byte och följd
av slavar, båda två lyckas, hand i hand, att truga
vanor på de primitiva samhällens, som äro fördel {+-+}
aktiga för dem, och bidrager till att ständigt
vidmakthålla deras herravälde över massorna.
Dragande fördel av massans slöhet, fruktan och tröghet,
och tack vare det ständiga återupprepandet av summa
handlingar, lyckas de att göra de sedvänjor, som blir
stödjepunkten för deras herravälde, till beständiga.
För detta ändamål bruka de sig främst av sinnet
för gamla vanor, som är så utvecklat hos människan,
och som når en sådan anmärkningsvärd grsd hos
barnen, de vilda folken såväl som hos djuren.
Människan, framförallt när hon är vidskeplig, är alltid
ängslig att förändra något av det bestående, vad det
så än må vara; i allmänhet, beundra de det som är
mycket gammalt. — «Våra förfäder b a gjort så; de
levde någorlunda gott, de ha uppfostrat oss, de voro
icke olyckliga; gör som de!« — säga de gamla till
de unga männen, så snart de vilja förändra
någonting. Det okända skrämmer dem, de föredraga att
haka sig fast vid det förgångna, även då detta
förgångna representerar elände, förtryck och slaveri.
Man skulle nästan kunna säga, att ju olyckligare en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
