Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
människa är, desto mer fruktar hon att göra någon
förändring i något som hälst, av fruktan att bli
ännu olyckligare. Det är nödvändigt att en stråle
av hopp och några timmars välstånd tränger in i
hennes fattiga koja, för att hon skall kunna börja
att vilja ha det bättre, att kritisera sina gamla
levnadsvanor, att önska en förändring. Så länge som
detta hopp icke trängt in till henne, så läDge hon
icke är befriad från deras förmynderskap som ockia
på hennes vidskepelse och fruktan, föredrar hon
att förbli i den gamla ställningen. Om de unga
vilja förändra någonting, häva de gamla sitt
allarm-skri mot da nya moderna. En vilde skulle hällre
låta döda sig än överträda sitt lands seder, 1y äuda
sedan barndomen har man sagt honom, att minsta
förseelse mot de vedertagna sedvänjorna skulle
nedkalla olyckan över honom, skulle orsaka bela
stammens undergång. Och hur många politiker,
ekonomer och så kallade revolutionärer handla icke, ännu
i dag, under samma intryck, krampaktigt hakande
sig fast vid en värld som försvinner. Och hur
många är det icke, som ingen annan äregirighet ha
än att söka prejudikat i det förgångna? Hur många
hetsiga nyhetsmakare äro väl annat än simpla
efter-sägare av föregående revolutioner?
Denna respekt för gamla vanor som har sin rot
i vidskepelsen, i trögheten och fegheten, bar alltid
utgjort förtryckarnas styrka; och i de primitiva
mänskliga samhällena, blev den skickligt utnyttjad
av prästerna och militärcheferna, som vidmaktböllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
