Fading — 42 — F elberäkningar Fading, oregelbundna förändringar hos ljudstyrkan vid radiomottag-ning. Faktorer kallas tal eller uttryck, som i en produkt multipliceras med varandra. Fakultet, produkten av de hela talen fr. o. m. 1 t. o. m. ett visst annat heltal. Fakultet fyra t. ex. tecknas 41 eller [4 och betyder 1 x 2 x 3 x 4, dvs. 24. Fallmaskin, varje för studium av fallrörelse avsedd anordning, där rörelsen i regel sker långsammare än vid det fria fallet, utan att fallrörelsens huvudegenskaper ändras (Galileis ränna, Atwoods F. m. fl.). Farad (F), enhet för kapacitet. 1 F är kapaciteten hos en konduktor, som får spänningen 1 volt, då den laddas med elektricitetsmängden 1 coulomb. (Blir spänningen större för 1 C, är kapaciteten mindre.) Faradays elektroly tiska lag. När samma ström passerar flera olika elektrolytiska bad, utfällas vid elektroderna viktsmängder (w) av joner, vilka äro direkt proportionella mot jonernas ekvivalentvikter {ej. e ■ I • t m~ 96494 * ^ram; / = ström- styrka i amp; t = tid i sekunder). Fas, 1) spänningens (eller strömstyrkans) olika värden under en period av en växelström; 2) en av de tre ledningarna i en anläggning för trefasström; 3) tillfälligt rörelsetillstånd hos en svängande punkt vid vågrörelse; 4) se Faser. Fasdifferens, skillnad mellan rörelsetillstånden hos två svängande punkter. Fasdifferensen mätes i halva, fjärdedels etc. våglängder, i grader eller radianer, varvid 1 våglängd motsvarar 360° = 2 n radianer. Faser, den lösta och den lösande komponenten i dispersa system. I suspensionen lervatten är sålunda vattnet en fas och lerpartik-larna en. Fe, förkortning av ferrum, järn, är järnets atomtecken. Fehlings lösning, kopparsulfatlös-ning, försatt med en lösning av seignettesalt (se d. o.) och natrium-eller kaliumhydroxid. Användes vid analys av bl. a. reducerande sockerarter. Felberäkningar. Vid uppmätningar av storheter kan man ej komma undan vissa fel. Felen kunna vara systematiska och bero då av en eller annan orsak, vilken kan uppspåras och ev. avlägsnas. Med tillfälliga, fel menar man svårkontrollerbara, vanligen åt olika håll gående avvikelser från den uppmätta storhetens riktiga värde, om något sådant i själva verket kan sägas existera. Att t. ex. en experimentator, även om han äger normal iakttagelseförmåga och arbetar med korrekta apparater, aldrig kan göra avläsningar och mätningar absolut riktigt, beror på de mänskliga sinnesverkty-gens ofullkomlighet; dylika fel höra till gruppen tillfälliga fel. Om man förutsätter, att vid en viss mätningsserie inga systematiska fel föreligga, fördela sig de enskilda mätningarna eller avläsningarna kring ett medelvärde M. Äro de enskilda avläsningarna Ai, Ai, A3, ..., utgöra skillnaderna Ai—M, Ai-M, ......... de tillfälliga felen, förutsatt att medelvärdet verkligen är identiskt med storhetens verkliga värde V. Sannolikheten för att ett fel av storleken x skall uppträda vid en enskild mätning eller avläsning, följer den gaussiska felkurvan h -hV y=Tr=e I