Kilovoltampere — 73 — Kloramin Kilovoltampere (kVA), enhet för skenbar elektrisk effekt. Den verkliga effekten fås, om kVA-talet multipliceras med effektfaktorn. Kimrök, finfördelat kol (sot), använt som färg. Kinematik, läran om rörelse från rent matematisk synpunkt utan hänsyn till de krafter som betinga rörelsen. Kinetik, dynamik, rörelselära, där hänsyn även tages till de krafter som orsaka rörelsen. Kinetiska gasteorien, söker förklara gaslagarna med antagandet att gasmolekylerna befinna sig i ständig rörelse. Kinetisk energi, rörelseenergi, den energi, som innebor i en kropp på grund av dess rörelse. En kropp av massan m g och hastigheten v cm/s har rörelseenergien mv! 2 er^ Kinin, alkaloid med medicinsk användning (malaria) ; bruttoformel C20H24N2O2. Kinoid bindning, samma system av dubbelbindningar som förekommer i kinonmolekylen, C«H4O2, = C nämligen C Kinoid bind- ning ger ämnet färg. Kinolin, heterocyklisk förening, som ingår i stenkolstjära och bentjä-ra. Strukturellt motsvarar kino-linmolekylen en naftalinmolekyl, i vilken en —CH = grupp är ersatt av en kväveatom — N =. Kinoner, aromatiska ämnen i vilka två väteatomer substituerats (ersatts) av två syreatomer, varvid bindningarna i kolringen ändrats. Se Kinoid bindning. Kirchboffs lag (i el.-läran). 1. I varje strömgreningspunkt är summan av de strömmar, som gå till punkten, lika med summan av de som gå från punkten. — 2. I ett strömledningsnät gäller för varje sluten maska, att algebraiska summan av samtliga emk är lika med algebraiska summan av samtliga produkter av R (motstånd) och I (tillhörande strömstyrka). Kirchboffs lag (i läran om energistrålningen). För varje kropp är kvoten mellan emitterad och absorberad strålning för samma temperatur och samma våglängd en konstant. Eller: denna kvot är en och samma funktion av temperaturen och våglängden. Kisel, grundämne, atomtecken Si, atomvikt 28,06, atomnummer 14. Kiseldioxid, SiO2,förekommer som kvarts m. fl. mineral. Salterna kallas silikat, t. ex. natriumsilikat, Na2SiO3, som ingår i vattenglas. Kiselbrons, kopparlegering med varierande kiselhalt; beständig mot korrosion. Kiselgur, infusoriejord, en form av amorf kiselsyra med stor adsorp-tionsförmåga; användes bl. a. för uppsugning av nitroglycerin (dynamit). Kiselkarbid, se Karborundum. Kiselväte, SiH4, färglös, antändlig gas av obehaglig lukt. Klang, sammansättningen av en ton och en eller flera samtidigt med denna ljudande toner (t. ex. en strängs grundton och dess övertoner). Jfr Konsonans. Klor, till halogenerna hörande grundämne, atomtecken Cl, atomnummer 17, atomvikt 35,457. Kloracetofenon, CH3 • CO • CH2CI, använd som tårgas. Kloral, trikloracetaldehyd, CCI3CHO, erhålles av etylalkohol och klor, när denna senare ledes in i vätskan. Kloramin, CH3 • C3H4 • SO2 NHC1, användes i 1-procentig vattenlösning som antiseptikum. Beteckningen -T- resp. -B, i anslutning