Lösningstension — 96 — Magnetism Lösningstension, se Elektrolytiskt lösningstryck. Lösningstryck, se Elektrolytiskt lösningstryck. Lösningsvärme. Då ett ämne löses i ett annat, bindes vanligen värme. M, som fornromerskt taltecken är M = 1.000. m, förkortning för meter och minut. m2 = kvadratmeter. m3 = kubikmeter. mA = milliampere. Ma, atomtecken för grundämnet masurium. Maclaurins serie, /(a-) = /(O) + 3-no) +^-r<o) xn — x + ••• + + R’ där /(x) är en funktion, som inom det betraktade variationsområdet jämte sina n första derivator är ändlig, kontinuerlig och entydig xn ■ (1 — 0)«—1 och R=------------------ • fn^ samt 0 < 0 <1. Magnalium, Al-, Mg-legering (3—20 % Mg) ; lätt polerbar legering. Magnesia alba, magnesiumhydroxi-karbonat, har användning inom medicinen och vid kemisk tvätt. Magnesiamixtur, en ammoniakhal-tig lösning av salmiak och mag-nesiumklorid, användes som reagens på ortofosfat- (och ortoar-senat-) joner. Magnesia usta, magnesiumoxid, användes bl. a. inom medicinen. Magnesit, ett mineral av sammansättningen MgCOs, magnesium-karbonat. Magnesium, atomtecken Mg, atomnummer 12, atomvikt 24,32; metalliskt grundämne, som förekommer bundet i åtskilliga föreningar; se nedan. Magnesiumföreningar. Oxider, sulfat, karbonat, silikat och klorider m. m. förekomma, t. ex. magnesiumoxid, MgO; magnesiumsul fat, MgSO4 • 7 H2O, »bittersalt», »engelskt salt»; magnesiumkar-bonat, MgCOs (bildande mineralet magnesit). Många magnesiumföreningar ha medicinsk användning. Magnet är varje kropp eller anordning, kring och i vilken ett magnetiskt fält alstras (naturlig magnet, konstgjord m., permanent m., elektrom. etc.). Magnetfält = magnetiskt fält, se Magnetism. Magnetiska ekvatorn. Den kurva utmed jorden, där inklinationen = 0. Magnetiska polerna (nord- och sydpol), de orter på jorden, mot vilka de jordmagnetiska kraftlinjerna sammanlöpa. På dessa platser ställer sig en inklina-tionsnål lodrätt, medan deklina-tionsnålens läge blir obestämt. Magnetisk meridian är varje kurva, som utmed jordytan sammanbinder orter med samma deklination. Magnetiskt flöde, sammanfattningen av alla magnetiska kraftlinjer, som passera genom en viss yta. Antalet kraftlinjer genom en mot flödet vinkelrätt ställd cm2 kallas induktionen eller flödestätheten. Induktionen mätes i gauss, se d. o., och bör ej förväxlas med magnetiska fältstyrkan, liksom gauss ej bör förväxlas med fältstyrkeen-heten örsted. Se Magnetism. Se f. ö. Weber. M. kallas även flux. Magnetiskt fält, se Magnetism. Magnetiskt moment, se Magnetism. Magnetism. Vissa kroppar i naturen kunna dra till sig föremål av järn, kobolt och nickel m. m. Hit hör exempelvis magnetisk järnmalm eller svartmalm. Svartmalm är exempel på naturmagneter. Genom strykning med en sådan kunna kroppar av vissa järn- och stålsorter mer eller mindre permanent få samma egenskap som svartmalm. Man får då konstgjorda magneter.