Magnetit — 97 — Maltas (Medelst elström kan man även magnetisera förut omagnetiserade stycken av stål eller järn; även den elektriska strömmen i och för sig har magnetiska egenskaper och åstadkommer i sitt grannskap magnetiska fält.) Omgivningen av varje magnet företer ett magnetiskt fält. I varje punkt av fältet finnes en fältstyrka och en fältriktning. Fältstyrkan mätes i örsted och utgör det antal dyn, varmed en i punkten placerad, tänkt magnetisk nordpol av enhetsstyrka påverkas. Fältriktningen är den riktning, i vilken fältstyrkan söker driva dem tänkta enhetspolen. Fältriktningarna brukar man grafiskt åskådliggöra genom att rita magnetiska kraftlinjer. I varje punkt av en kraftlinjekurva är fältriktningen densamma som kurvtangentens riktning. Fältstyrkan, mätt i örsted, åskådliggöres genom lika många kraftlinjer, vilka tänkas genomlöpa en mot fältriktningen vinkelrätt placerad cm2. Om i fältet, som ursprungligen tänkes i vakuum (luft), magnetiska ämnen införas, kan antalet kraftlinjer mångdubbelt ökas. Man säger, att fältstyrkan, mätt i örsted, åstadkommer en av mediet beroende induktion i gauss. Kraftlinjerna löpa från »pol till pol» och skära aldrig varandra. Ett magnetiskt fält, där kraftlinjerna äro parallella och överallt ligga lika tätt, kallas ett homogent fält. Jorden själv är en magnet, omgiven av sitt kraftfält ; en inklinationsnål, som är rätt inställd, visar det jordmagnetiska fältets riktning Från t. ex. en stavmagnet synas kraftlinjerna utgå från ena änden (nordpolen) och löpa samman mot andra änden (sydpolen). Nordpoler attrahera sydpoler men stöta bort nordpoler. Oliknämnda poler attrahera, liknämnda poler repellera varandra. Produkten av en stavmagnets polstyrka, m, och de två polernas avstånd, /, kallas magnetiskt moment, M. 'M = = m ■ l. Magnetit, magnetisk järnmalm, Fe3O4. Magnetometer, apparat för bestämning av magn. fältstyrka, särskilt jordmagnetismens. Magnetostriktion, obetydliga längdförändringar, som en magnetstav undergår under inverkan av ett magnetiserande kraftfält. Ledes växelström genom en spole, som omsluter en järn- eller stålstav (elektromagnet), utför staven rytmiska vibrationer i takt med växelströmsfrekvensen, och akustiska vågor gå ut i luften och kunna uppfattas som en ton. Magnitud, mått på en stjärnas skenbara ljusstyrka. Majolika, glaserat och målat lergods ; uppkallat efter ön Mallorca. Makroföreningar, ämnen uppbyggda av jättemolekyler. Malakit, ett som mineral förekommande kopparhydroxikarbonat av sammansättningen CuCO3, Cu(OH)2; smaragdgrön färg. Malat, äppelsyrans salter. Malm, 1) mineral som utgöres av en metallförening, t. ex. svavel-kis, FeS2, vilken användes som råmaterial för framställning av metaller (gäller huvudsakligen tunga metaller) ; 2) bergart i vilken gedigen metall är insprängd, t. ex. guldmalm. Den malmförande bergarten kallas gångart; 3) vissa mässingslegeringar benämnas också M. Malt är korn, som börjat gro och därefter torkats. Vid groningen bildas i kornet enzymet maltas. Maltas, ett tarmsaftenzym, som spjälkar maltos till glykos. 7 — Matematik Fysik Kemi