Polar — 132 — Polarisator »radius vector» i ett polärt koordinatsystem. 2) Den med polaren samhöriga punkten vid ett kägelsnitt. Se Polar. Polar. Från en fix punkt, polen, i ett kägelsnitts plan drager man ett begränsat antal räta linjer (»strålar»). Orten för den med polen i avseende på kägelsnittet harmoniska delningspunkten kallas polaren till ifrågavarande pol. Kan man dra reella tangenter från polen till kägelsnittet, är polaren tangentkordan. På varje stråle ligger polen harmoniskt med avseende på polarpunkten, dvs. kägelsnittets korda delas harmoniskt av polaren och polen. Jfr Harmonisk delning. Polarisation av ljus. Vanligen avses med en dylik polarisation planpolariserat ljus, varvid de elektriska och magnetiska svängnings-vektorer, som betinga ljuset, äro verksamma var för sig i ett enda plan, a) Ljuset polariseras mer eller mindre vid sned reflexion mot en genomskinlig kropp. Polarisationen är fullständig, då tangenten för infallsvinkeln är lika med kroppens (relativa) bryt- . n2 ningsindex, tg i=—. Vinkeln mel-ni lan den reflekterade och den brutna strålen är då 90°. Svängningarna i de reflekterade strålarna ske parallellt med den speglande ytan och vinkelrätt mot planet genom den infallande och reflekterade strålen, det s. k. polarisations planet. För vanligt glas är polarisa-tionsvinkeln (infallsvinkeln vid total polarisation) omkr. 57°. b) I dubbelbrytande kristaller polariseras ljuset fullständigt. Den ordinära och extraordinära strålens resp, svängningsriktningar äro vinkelräta mot varandra. Polarisation vid elektrolys. Elektroderna, som från början kunna va ra identiskt lika, bli efterhand belagda med olika ämnen, varvid en emk uppstår, som är motsatt den utifrån pålagda spänningen. Brytes strömmen och förenas elektroderna med en ledningstråd, uppstår i denna en polari-sationsström åt motsatt håll. Polarisation försvårar elektrolysen och förebygges genom närvaron av något ämne, som tar bort beläggningen, de polarisation. Polarisationsapparat, apparat för polarisering av ljus. Den första som konstruerades bestod av ett par var för sig vridbara plana glasskivor, monterade över varandra. En ljusstråle med infallsvinkeln 57° reflekteras mot den undre, polarisatorn, och polariseras fullständigt, varefter den råkar den övre glasskivan, analysa-torn. Med denna påvisas polarisationen. Inställes analysatorn parallellt med polarisatorn, reflekteras strålen maximalt; vrides analysatorn därefter 90° kring ljusstrålen som axel, brytes allt ljuset in i glaset och intet reflekteras. I modernare polarisationsappara-ter användes i stället turmalin-kristaller, vilka äro dubbelbrytande. Om en optiskt aktiv kropp (kvarts, lösningar av organiska ämnen m. m.) placeras mellan polarisator och analysator, kan man konstatera, om och i vilken grad kroppen vridit ljusstrålens sväng-ningsplan (polarimetrar). Polarisationsplan, det plan i vilket de elektriska svängningarna försvinna vid polarisering. I polariserad strålning äro svängnings-planet och polarisationsplanet sinsemellan vinkelräta. Polarisationsström, se Polarisation vid elektrolys. Polarisator, den kristall eller glasskiva, som polariserar ljuset i en polarisationsapparat.