Regula de tri — 143 — Relativitetslära färgband. Då minimideviationerna svara mot vinklar mellan 40° och 42° mellan in- och utgående strålar, kan regnbåge ej uppkomma om solen står högre än 42°. Regula de tri, räknemetod varigenom en fjärde storhet, d, erhålles ur tre givna enligt t. ex. följande schema: »Om a cm3 av ett ämne väger b g, vad väger då c cm3?» a_b bc . Man får^-eller d — ~ {direkt R.). Vid omvänd R. råder omvänd proportionalitet. Ex.: »Om ett livsmedelsförråd räcker åt a personer i b dygn, hur många dygn (d) räcker detsamma åt c personer?» Man får a ■ b = c ■ d ab eller d = —. c Reguljära systemet, grupp av kristaller med 3 vinkelräta axlar och 9 symmetriplan; grundtyp: ok-taedern. Hit höra bl. a. koksalt med kubiska kristaller och alun med oktaedriska. Rektangel, likvinklig parallellogram. Varje vinkel är 90° och de två diagonalerna lika långa. Rektangelns yta är ab, om a och b äro närliggande sidor. Rektifikation, 1) beräkning (vanligen genom integration) av en kurvas eller kurvbåges längd; 2) om vid destillation av ett ämne detta renas, kallas processen R. Relativ fuktighet, kvoten r, mellan det förhandenvarande (absoluta) fuktighetstrycket, a mm Hg, och det maximala vid föreliggande temperatur, m mm Hg. a Alltså: r=—. Relativ fuktighet uttryckes ofta i procent. Relativitetslära. Fys. Dess huvudsatser äro: 1. Någon absolut rörelse existerar ej, eftersom det i universum ej finnes någon fast, absolut bak grund (t. ex. en »världseter») att hänföra rörelsen till. 2. Ljusets vakuumhastighet c är konstant, oberoende av ljuskällans (och mottagarens) hastighet, samt ett tröskelvärde, som ingen fysikalisk hastighet i universum kan överskrida. 3. Om två ”referenssystem” (A och B) röra sig i förhållande till varandra med relativa hastigheten v, synas för en observatör på A B.:s måttstockar (och andra längder) i rörelseriktningen förkortade i proportionen y/i_____: 1, medan dess klockor (och andra tidsförlopp) för y4-observatören synas gå långsammare i proportionen 1:^1________, så att t. ex. vad 5-observatören anser vara eller läser av som en sekund, av A-observatören uppfattas som 1: sekund. Men B- observatören gör precis samma iakttagelser med avseende på A :s längder och tidsförlopp; de två systemen äro »likaberättigade» ; varje observatör har rätt från sitt referenssystems ståndpunkt ; alla dylika iakttagelser äro »relativa» och betingade av v :s relation till ljushastigheten; någon absolut metod att göra längd- och tidsbestämningar vare sig på A eller B existerar ej och kan aldrig tänkas, eftersom universum ej äger någon »eter» eller annan fix bakgrund. 4. Kroppars massor på B synas från A ökade i proportionen 1 • y/ 1 —och omvänt. 5. Ekvivalensprincipen. Varje gra