Simregeln — 154 — Skedvatten kan beräknas av kärlets viktsökning och försökstiden. Simregeln (Amperes simregel), regel för att bestämma i vilken riktning en magnetnål avviker till följd av en elström. Regeln lyder : om man tänker sig simma i elströmmens riktning med ansiktet vänt mot magnetnålen, så rör sig magnetnålens nordpol åt vänster. Sin = sinus, trigonometriskt funk-tionstecken. Sin x — ordinatan för en punkt P, vars sammanbind-ningslinje med origo, PO, med x-axelns pos. riktning bildar vinkeln x grader eller x radianer. PO tages till längdenhet. Singulära punkter på en kurva, punkter i vilka kurvtangenten är obestämd. Sintring, sammanbakning av kornen i finkrossad malm till klumpar genom upphettning ej fullt till smältpunkten. Sinuskurva, den grafiska bilden av y = sin x, där x är vinkeln i radianer. Sinusström, sinusartad växelström, följer ekvationen I — Io sin o-7, där I är växelströmmens momentanvärde, lo dess maximalvärde, m vinkelhastigheten och t den löpande tiden. Motsvarande ekvation för den emk eller potentialskillnad, som betingar strömmen, är E-Eo sin o- t, under förutsättning att ingen fasförskjutning föreligger. Se vidare Växelström. Sinusteoremet. För varje triangel gäller att sinus för två vinklar förhålla sig som motstående sidor. S. kan också skrivas a b c -—r=——n = “-7^- = 27?. sin A sin li sin C där R är omskrivna cirkelns radie, a, b, c = triangelsidorna och A, B, C motstående vinklar. (Man får då på köpet en formel för R.) S. användes vid triangelberäkningar ( m. m.), särskilt i tredje och fjärde triangelfallet, då två vinklar och en sida resp, två sidor och en motstående vinkel äro givna. Självinduktion, en elektromotorisk kraft, som uppstår i exempelvis en strömspole, när primärströmmen slutes, och som fördröjer uppbyggandet av det magnetiska kraftfält, vilket primärströmmen framkallar, övervinnandet av denna mot-emk kräver energi. Motsvarande energibelopp friges i form av en strömstöt, när strömmen brytes, ty nu verkar själv-induktionen i motsatt riktning och söker kvarhålla den vikande strömmen. S. arbetar alltid som ett hinder mot strömförändringar. Vid växelström kan självin-duktioncn i en spole bli så stor, att strömmen blir mycket svag. Därför är effektförlusten i en transformator i tomgång mycket obetydlig. Självinduktionskoefficient = induk-tans, se d. o. Skala, matem., fys., måttskala, in-delningssystem, t. ex. temperaturskala enligt Celsius, avbild-ningsförhållande i fråga om längder, ytor eller volymer, vanligen vid likformiga figurer eller kroppar (längd-, yt- och volymskala) ; tonskala. Skalar, matem.-fys., storhet som endast har storlek men ej riktning, t. ex. temperatur, massa. En vektor däremot (t. ex. hastighet) är bestämd både till storlek och riktning. Skalär, adjektiv till ovanstående, t. ex. skalär storhet. Skandium, metall; atomtecken Sc, atomnummer 21, atomvikt 45,10. Skedvatten, äldre benämning på salpetersyra.