Thomsonkrets — 170 — Tid konstgödningsämnet kalciumfosfat. Detta kallas thomasfosfat. Thomsonkrets (efter W. Thomson, lord Kelvin), sluten svängnings-krets, innehållande en självinduk-tion och en kapacitet. Thorium, se Torium. Ti, atomtecken för grundämnet titan. Tid. 1. Fysikaliskt sett har tiden ingen självständig existens utan är invävd i rummet, materien, kraften m. m. och betingad av dessas tillstånd. 2. Tidens bestämning och indelning grundar sig ytterst på enkla, regelbundet upprepade naturförlopp. Utgångspunkten är soldygnet, dvs. tiden mellan två på varandra följande lika ställningar hos solen, sett från en bestämd observationspunkt. Man får då sant soldygn = tiden mellan två på varandra följande verkliga solkulminationer. Eftersom människorna funno, att dessa dygn ej äro exakt lika vid olika tider på året, införde de medel-soldygnet = tiden mellan två på varandra följande kulminationer av en tänkt sol, som alltid går med jämn hastighet över himlavalvet och som sammanfaller med den sanna solen vid alla vårdag-jämningspunkter. Människan har sedan genom gruppering och indelning skaffat sig veckan, timmen, minuten och sekunden. Månaden och året äro andra tidsenheter, som grunda sig på andra periodiska naturförlopp, månens växlingar och solens årliga förflyttning bland stjärnorna (dvs. jordens årliga omlopp kring solen). Sambanden mellan de olika, naturliga och uppfunna, tidsenheterna äro ej särskilt enkla, och något tillfredsställande enkelt system för tideräkning, kalender och almanacka finnes ännu ej. Den fysikaliska (liksom den i borgerliga livet använda) grundläggande tidsenheten är medel-solsekunden, (korteligen sekunden, tecknad s) = ^ • 6^ ’ A av medels oldygnet. — 1 stjärndygn är tiden mellan två på varandra följande kulminationer av en och samma stjärna = tiden för jordens vridning kring sin axel. Stjärn-dygnet är 3 min. 56,6 sekunder kortare än medelsoldygnet, vilket på ett år gör en tidsskillnad av precis 1 dygn. Tiden mellan två på varandra följande solpassager genom vårdagjämningspunkten är det som astronomiskt sett vanligen avses med år (ett tropiskt år). Denna tidsperiod innehåller ej ett helt antal medelsoldygn, utan värdet är 365,24244 dygn. Ingen hittills använd kalender uppfyller exakt detta värde; den vi nu använda, den Gregorianska, sätter året lika med 365,2425 dygn; kalenderåret är alltså för långt men endast med det lilla beloppet 0,00006 dygn, och detta gör en förskjutning av årstiderna i förhållande till kalendern med endast 6 dygn på 100.000 år. Den gregorianska kalendern uppfyller alltså stora anspråk. 3. Den sanna soltiden — som grundar sig på sant soldygn och som visas av ett riktigt solur — är ortstid, dvs. hänför sig till en bestämd meridian. Alla orter på samma meridian ha nämligen solkulmination samtidigt. —■ Medelsoldygnet, så som det ovan definierats, avser också ortstid. Varje meridian skulle egentligen ha sitt medelsoldygn och sin jämnt förlöpande ortstid, men av praktiska skäl har man enat sig om att låta tiden för alla orter i Sverige följa medelsoltiden för den meridian, som ligger 15° Ö från Greenwich-meridianen (svensk nor