T illståndslagen — 171 — Tonstyrka maltid). Varje land, som inte har alltför stor utsträckning i öster och väster, har på samma sätt sin normaltid (borgerlig tid, zontid), gemensam för hela landet. Man har ett världstidssystem med bestämda normaltider, svarande mot longitudskillnader på 15°. Green-wichmeridianen är nollmeridian, och då klockan är 0 för denna meridian, är den 1 för 15° Ö och alla orter som ha denna normaltid, den är 2 för 30° Ö, 3 för 45° Ö, 23 för 15° V, 22 för 30° V etc. Skillnaden mellan medelsoltid och sann soltid för en ort kallas tids ekvationen, som tidvis är positiv, tidvis negativ, ev. 0. Med tidsskillnad menar man differensen mellan ortstid och Green-wichtid. Är denna 1 timme, måste orten ligga 15° Ö eller V från Greenwichmeridianen räknat. Noggrann bestämning av tidsskillnad ger en noggran bestämning av longituden för orten i fråga. Ofta avser man med tidsskillnad helt enkelt longitudskillnaden. Tillståndslagen, se Gasernas tillståndslag. Tinktur, spritlösning erhållen genom extraktion. Tio (av gr. te'ion, svavel), förstavelse i vissa svavelföreningars namn. Tioalkoholer, se Merkaptaner. Tiofen, organisk förening, C4H4S. T. är en färglös, lättrörlig vätska med kokpunkt 84° C., som alltid åtföljer ur stenkolstjära framställd bensol. Tioföreningar, ämnen i vilka en syreatom utbytts mot en svavelatom, t. ex. natriumtiosulfat, NaaSaOs: tioättiksyra, CH3COSH; tioeter, C2H5 • S • C2HÖ. Tiokolsyra, kolsvavla, H2CS3. Titan, ett i naturen sparsamt uppträdande metalliskt grundämne, atomtecken Ti, atomnr 22, atomvikt 47,90. Titrering, metod att vid kvantitativ analys bestämma halten av ett visst ämne i en lösning. Till provet sättes ett reagens med hjälp av en byrett (graderat dropprör) som innehåller en lösning av noga känd koncentration. Ex.: Provet, vars volym är känd, innehåller en syra. Man tillsätter först en indikator, exempelvis fenolfta-lein, och droppar därefter i en normallösning av ett alkali (t. ex. NaOH). När syran neutraliserats och lösningen blivit röd, avläses byretten och syrahalten beräknas av den mängd reagens som gått åt. TI, talliums atomtecken. Toluol, metylbensol av formeln CeHsCHs; liknar vanlig bensol; användes i vätsketermometrar med stort mätområde; för framställning av sackarin, kloramin, trotyl m. m. Tombak, mässing med 8—-18 % Zn; motståndskraftig legering. Ton, metersystemets viktmått 1.000 kg =1.000.000 g. Tonkraft = äldre kraftmått = 1.000 kgf, numera = = 1.000 kilopond, se d. o. Tongräns. Det mänskliga örat saknar förmåga att uppfatta ljudvågor av lägre svängningstal än 16 (nedre tongränsen) och högre än ca 20.000 (övre tongränsen). (Åtskilliga insekter torde kunna förnimma svängningar av betydligt högre frekvens). Gränserna äro högst varierande för olika individer och beroende även på tonstyrkan (amplituden). Tonhöjd, fys., en tons svängningstal. Tonskalor, se Diatonisk s., Kroma-tisk s., Liksvävande temperatur. Tonsteg = intervall, se d. o. Tonstyrka beror av amplituden, dvs. storleken av utslagen åt ena