Växelströmsmotstånd — 184 — Xenon växelspänning (resp, växel-emk), framkallar denna i ledningen (kretsen) en växelström. — Det enklaste fallet är det då växelströmmen ögonblickligen (momentant) följer växelspänningen (växel-emk)- I detta fall kan Ohms lag för likström tillämpas för varje moment, och man får I=V: R, om R är ledningens vanliga motstånd i ohm och V momentanspänningen i volt. Man har vidare V - Uo sin ca t och I = = Io sin ca t, varav genom division IO-VO-.R och I eff = Vefi'R- — Med växelströmmens momentaneffekt menas den genom produkten V • I bestämda ögonblickliga effekten. Man kan bevisa, att om man för varje ögonblick tänker sig effekten P {P - V ■ bestämd och beräknar medelvärdet av alla P-värden under varje period, detta medelvärde blir Veff • /eff- Växelströmmens medeleffekt kan man alltså få genom att tänka sig strömmen utbytt mot en ekvivalent likström och beräkna dess (alltid konstanta) effekt. — I de flesta fall är saken inte så enkel. Växelströmmen följer nämligen i allmänhet inte ögonblickligen den strömmen betingande spänningen (eller emk) utan släpar mer eller mindre efter (»fasförskjutning»). Orsaken till denna eftersläpning är i allmänhet självinduktion i ledningar och spolar m. m. Fasförskjutningen, som betecknas cp , åstadkommer en formell olikhet i ekvationerna. Man får, att om spänningen (emk) följer ekvationen V-V0 sin ca t, strömmen följer ekvationen I = /osin {cat-cp). Period, periodtal och vinkelhastighet äro samma för V och I, men 1 uppnår inte t. ex. sina maximivärden samtidigt med V utan något senare; cp mätes också i radianer. I detta fall är momentaneffekten P = V • I = = Vo sincoG Io sin {cat-cp}, men medeleffekten, som fortfarande är medelvärdet av alla P-värden under en godtycklig period, kan visas vara Peff leff cos cp. För cp =0 är fasförskjutningen 0, och vi återkomma till ovan behandlade specialfall. — Den strömart vi behandlat är enfas-ström. Beträffande trefas-ström, se d. o. — Växelströmmens snabba utveckling har varit av största betydelse för elektrotekniken. Dess stora värde ligger bl. a. däri att den lätt kan transformeras, vilket varit av betydelse för el-krafttransport över stora distanser. Växelströms-maskinerna, särskilt motorerna, äro enklare än likströmsmaskinerna. Växelströmsmotstånd, impedans. Motståndet i en växelströmkrets beror inte bara av resistansen (ledningens ohmska motstånd) utan också av reaktansen (självinduktion samt kapacitet). Det är lika med R2 + (ca L - , där R är ohmskt motstånd, L självinduktion, C kapacitet, ca perioder per 2 r sekunder (vinkelfrekvensen). Växtbaser. Se Alkaloider. X, atomtecken för grundämnet xenon, se d. o. — Taltecken för 10 i romerska talteckensystemet. I matematiken är x ett av de mest använda tecknen för obekant storhet; finnas flera obekanta, användas x, y, z. Xantin, i urin förekommande organisk bas. Xantoproteinreaktion, färgreaktion på aminosyror, innehållande ben-solring. Provet uppvärmes med konc. salpetersyra, varvid det blir ljusgult. Xenon, i atmosfären sparsamt förekommande ädelgas; atomtecken X, atomnr 54, atomvikt 131,3.