Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sätt er. Eufemia Ivanovna Botschkof,» vände
sig presidenten till nästa anklagade.
Men Simon stod fortfarande och skymde undan
den andra.
»Sätt er, Kartinkin.»
Kartinkin rörde sig icke.
»Kartinkin, sätt er.»
Men Kartinkin stod kvar och satte sig först,
då rättstjänaren med hufvudet på sned och vidt
uppspärrade ögon kom framskyndande till honom
och i tragisk ton hviskade: »sitt, sitt!»
Då satte han sig lika tvärt, som han stigit
upp, svepte fångrocken om sig och började åter
ljudlöst röra käkarna.
»Ert namn?» vände sig presidenten med en
suck af trötthet till den andra anklagade, utan att
se på henne och läsande i ett papper, som låg
framför honom. Han var så van vid dylika
förhör, att han för tids vinnande kunde göra två
saker på en gång.
Eufemia Botschkof var fyrtiotre år, af
borgarklassen och hade haft tjänst som
korridoruppasserska på samma hotell »Mauritanien». Åtalad
och straffad förut hade hon icke varit, afskrift af
anklagelseakten hade hon fått. Hon afgaf sina
svar med stor dristighet och ett tonfall, som om
hon velat säga: »Ja, jag heter Eufemia Botschkof
och har fått en afskrift, och det är jag stolt öfver
och tillåter ingen att skratta åt mig.» Hon
afvaktade icke tillsägelse att sitta ned, utan satte
sig med detsamma som frågorna voro slut.
»Ert namn?» vände sig presidenten till den
tredje anklagade. »Ni får lof att stiga upp,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
