Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillade han mildt och vänligt, då han märkte, att
Katjuscha satt kvar.
Hon reste sig upp med en hastig rörelse och
beredvillig min, sköt fram den höghvälfda barmen,
utan att svara, och såg presidenten rätt i
ansiktet med sina leende, svarta, en smula vindande
ögon.
»Hvad heter ni?»
»Ljubka,» svarade hon hastigt.
Nechljudof, som satt på sig pince-nez’en, såg
på de anklagade, allt eftersom de ropades upp.
»Nej, det kan icke vara hon,» tänkte han, i det
han oafvändt stirrade på den anklagade. »Hur
kan hon heta Ljubka,» undrade han, då han hörde
hennes svar.
Presidenten ämnade fråga vidare, men
domstolsledamoten i glasögonen hejdade honom och
hviskade något i förbittrad ton. Presidenten böjde
jakande på hufvudet och vände sig åter till den
anklagade.
»Hvad menar ni med Ljubka?» sade han.
»Ni är skrifven under annat namn.»
Den anklagade teg.
»Jag frågar, hvad ert verkliga namn är?»
»Hvad är ni kristnad till?» frågade den
vresige domstolsledamoten.
»Förut hette jag Katerina.»
»Nej, det är icke möjligt,» sade Nechljudof
alltjämt för sig själf, och på samma gång visste
han osvikligt, att det var hon, samma unga flicka,
halft fosterdotter, halft kammarjungfru, som han
en gång varit förälskad i, verkligt förälskad, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
