Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läste han igen eller satt hos fastrarna och lade
patience. Ofta om nätterna och i synnerhet vid
månsken kunde han icke sofva, helt enkelt
därför att han erfor en så stor, brusande lifsglädje,
utan i stället irrade han omkring i trädgården
ända till gryningen med sina tankar och drömmar.
Så lyckligt och lugnt framlefde han den första
månaden af sin vistelse hos fastrarna, utan att
fästa ringaste uppmärksamhet vid den svartögda,
snabbfotade Katjuscha, som halft var
kammarjungfru, halft fosterdotter i huset.
Nechljudof hade blifvit uppfostrad under sin
mors vingar och var nu vid nitton års ålder en
fullständigt oskyldig yngling. Han drömde
endast om kvinnan såsom maka. Hvarje kvinna,
som icke, enligt hans åsikt, kunde bli hans hustru,
var för honom icke en kvinna, utan en människa.
Men nu hände sig så, att på Kristi
Himmelfärdsdag kom en af grannfruarna på besök till fastrarna
med sina barn, — två unga flickor, en gymnasist
och en ung målare af bondeklassen, som var deras
gäst.
Efter teet började de unga på den redan
slagna ängen framför huset leka »sista paret ut».
Katjuscha var också med. Efter några ombyten
skulle Nechljudof springa med Katjuscha. Det
var honom alltid ett nöje att se henne, men det
hade aldrig fallit honom in, att de någonsin skulle
komma i något närmare förhållande till hvarandra.
»Nå, de där två får man väl aldrig i lifvet
fatt i,» sade »änklingen», den muntre målaren,
hvilken sprang mycket fort med sina korta och
sneda, men starka bondben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
