Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så framt de icke skulle snafva omkull, ja.»
»Å, skulle ni icke få tag i dem!»
»Ett, två, tre!»
Man klappade tre gånger i händerna. Med
möda återhållande sitt skratt, bytte Katjuscha
hastigt plats med Nechljudof, tryckte med sin
kraftiga, sträfva lilla hand hans stora och flög
framåt till vänster, frasande med den stärkta
kjolen.
Nechljudof, som också var snabbfotad och icke
ville låta taga sig af målaren, rusade framåt på
sin sida i full fart. Då han vände sig om,
varseblef han målaren, som förföljde Katjuscha, men
ung och smidig och lätt på foten, som hon var,
flög hon undan honom och aflägsnade sig allt mer
åt vänster. Framför dem var en syrenhäck, bortom
hvilken ingen ännu sprungit, men Katjuscha såg
sig om efter Nechljudof och lät honom med en
nick förstå, att de skulle mötas på andra sidan
häcken. Han begrep henne och rusade dit, men
bakom buskarna var ett litet, med nässlor
öfvervuxet dike, som han icke kände till; han snafvade
och föll, i det han brände händerna på nässlorna
och blötte ner dem på daggen, som redan börjat
falla, men skrattande åt sig själf, reste han sig
genast upp igen och sprang vidare.
Med sina svarta ögon glänsande som våta
vinbär och hela ansiktet strålande af ett leende,
kom Katjuscha flygande emot honom. De möttes
och grepo hvarandra i hand.
»Ni brände er väl, kan jag tro,» sade hon,
i det hon med den lediga handen slätade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
