Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillrufsade flätan och flämtande och småleende
såg upp på honom.
»Jag visste icke, att det var ett dike där,»
sade han, också småleende, och utan att släppa
hennes hand. Hon smög sig närmare honom, och
utan att veta, hur det gick till, lutade han sitt
ansikte intill hennes; hon drog sig icke undan,
han tryckte hårdare hennes hand och kysste henne
på munnen. »Har man sett på maken!» utbrast
hon, ryckte hastigt loss sin hand och sprang ifrån
honom. När hon kom förbi en syrenbuske, bröt
hon af två kvistar med hvita, redan nästan
utblommade syrener, piskade med dem sitt
upphettade ansikte, såg sig om efter honom och gick,
fäktande med armarna, tillbaka till de lekande.
Från den stunden förändrades förhållandet
mellan Nechljudof och Katjuscha, och blef till detta
alldeles särskilda, som plägar uppstå mellan en
oskyldig ung man och en lika oskyldig ung flicka,
hvilka känna sig dragna till hvarandra.
Så fort Katjuscha kom in i rummet eller
Nechljudof endast på långt håll såg hennes hvita
förkläde, blef allt för honom genast liksom
solbelyst, allt blef intressantare, gladare,
betydelsefullare, hela lifvet blef till en fest. Detsamma
erfor också hon. Men det var icke endast
Katjuschas närvaro och närhet, som utöfvade denna
verkan på Nechljudof, utan samma kraft hade
också för honom blotta medvetandet om, att
Katjuscha fanns till i världen, liksom för henne att
Nechljudof fanns. Om han fick ett obehagligt bref
från modern eller det icke gick bra med hans
författarskap, eller han fick ett anfall af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
