Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen önskan att äga henne, utan han fasade till
och med för blotta tanken om en sådan
möjlighet. Då voro den romantiska Sofja Ivanovnas
farhågor för, att Dmitri med sin helgjutna
beslutsamma karakter skulle få det infallet att gifta
sig med den flicka, han älskade, utan att bry sig
om hennes härkomst och ställning, långt mera
grundade.
Om Nechljudof då kommit fullt på det klara
med sin kärlek till Katjuscha och framför allt,
om man försökt öfvertyga honom, att han
omöjligt kunde och borde förena sitt öde med just
denna unga flicka, skulle det mycket lätt kunnat
hända, att han med sin vanliga böjelse att gå
raka vägar beslutat, att ingenting skulle hindra
honom från att gifta sig med en flicka, hvem hon
än vore, blott han älskade henne. Men fastrarna
sade ingenting till honom om sina farhågor, och
han reste därifrån, utan att ha blifvit medveten om
sin kärlek till Katjuscha.
Han var öfvertygad om, att hans känsla för
henne endast var en yttring af den lifsglädje, som
då uppfyllde hela hans varelse, och som delades
af den glada, intagande unga flickan. Då han
reste och Katjuscha, stående på trappan bredvid
fastrarna, följde honom med sina svarta, tårfyllda,
en smula vindande ögon, kände han dock, att han
lämnade något skönt och kärt, som han aldrig
skulle återfinna. Och han blef sorgsen till mods.
»Farväl, Katjuscha, tack för allt,» sade han
öfver Sofja Ivanovnas mössa, i det han steg upp
i vagnen.
»Farväl, Dmitri Ivanovitsch,» sade hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
