Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 12
- 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin behagliga, smekande röst, och tvingande tillbaka
tårarna, som fyllde hennes ögon, sprang hon in
i förstugan, där hon fritt kunde gråta ut.
13.
Sedan träffades Nechljudof och Katjuscha icke
på tre år. De återsågo hvarandra först, då han,
nyss utnämnd till officer, på väg till hären gjorde
ett besök hos fastrarna. Men nu var han en helt
annan människa än den, som tillbragt sommaren
hos dem för tre år sedan.
Då var ban en ädel, själfuppoffrande yngling,
beredd att hängifva sig åt allt, som var godt; nu
var han en utsväfvande, raffinerad egoist, som
endast älskade sin egen njutning. Då hade Guds
värld stått för honom som en gåta, hvars lösning
han gladt och entusiastiskt bemödade sig att finna;
nu åter var allt i detta lif enkelt och klart och
bestämdes af de lefnadsförhållanden, i hvilka han
befann sig. Då var det honom ett behof att umgås
med naturen och med människor, som lefvat, tänkt
och känt före honom, filosofer och skalder; nu
brydde han sig icke om annat än mänskliga
inrättningar och umgänget med kamrater. Då var
kvinnan för honom en hemlighetsfull och tjusande,
just genom denna hemlighetsfullhet tjusande varelse;
nu var kvinnans uppgift och betydelse klar och
begränsad, — med undantag af hans egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:25:57 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0070.html
