Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
l.EÖ TOLSTOY.
fraser om männens grymhet och kvinnornas
hjälplöshet, kom presidenten honom till undsättning
och bad honom hålla sig till saken.
Därpå reste sig åter allmänna åklagaren och
försvarade sin sats om ärftligheten gentemot den
förste försvarsadvokaten. Om också Eufemia
Botschkof vore dotter till okända föräldrar, så bevisade
det ingenting mot sanningen af ärftlighetsteorien,
ty ärftlighetslagen vore numera så fastställd af
vetenskapen, att vi icke endast kunna härleda
brottet ur ärftligheten, utan också ärftligheten ur
brottet. Och hvad beträffar försvarsadvokatens
påstående, att Katerina Maslof blifvit förledd till
ett lastbart lif af en uppdiktad förförare (han lade
ett särskildt giftigt eftertryck på ordet »uppdiktad»),
så talade alla fakta snarare för, att det var hon,
som förledt och förfört många, många offer, hvilka
gått igenom hennes händer. Efter att ha sagt
detta, satte han sig triumferande igen.
Så uppmanades de anklagade att rättfärdiga sig.
Eufemia Botschkof upprepade, att hon icke
visste någonting och icke tagit del i någonting
och beskylde envist Katjuscha för att vara den,
som gjort alltsammans. Simon upprepade endast
några gånger:
»Som ni vilja, förstås, men oskyldig och
falskeligen anklagad ...»
Katjuscha sade icke ett ord. Då presidenten
uppmanade henne att säga hvad hoij visste till
sitt försvar, höjde hon endast blicken emot honom,
såg sig omkring på alla likt ett hetsadt villebråd
och slog därefter ned ögonen, i det hon brast ut
i högljudd, snyftande gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
