Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21 - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
115
»Hvad felas er?» frågade köpmannen, som satt
bredvid Nechljudof, då han hörde det sällsamma
ljud, som denne plötsligt gaf ifrån sig. Ljudet
var en kväfd snyftning.
Nechljudof förstod alltjämt icke hela
betydelsen af sin nuvarande belägenhet, utan tillskref
svagheten i sina nerver så väl snyftningen som
tårarna, hvilka trängde fram i hans ögon. Han
satte på sig pince-nez en för att dölja dem, tog
därpå fram näsduken och snöt sig.
Fruktan för den skam, som skulle drabba
honom, om alla där i salen finge reda på hans
gärning, öfverröstade den inre kampen i hans själ.
För närvarande var denna fruktan starkare än
någon annan känsla hos honom.
22.
Efter de anklagades sista ord och parternas
öfverläggningar, hvilka varade tämligen länge, om
formen för uppställandet af frågorna, blefvo dessa
frågor uppställda, och presidenten började sin
resumé.
Trots det att han själf längtade att komma
därifrån så fort som möjligt, var han så van vid
sina ämbetsåligganden, att sedan han väl börjat
tala, kunde han icke hejda sig, utan han förklarade
omständligt för jurymännen, att om de funno de
anklagade skyldiga, så hade de rätt att förklara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
