Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
l.EÖ TOLSTOY.
uppsåt till förgiftningen, och oskyldig till stölden.
Är det icke så?»
Belåten med sin seger, instämde Peter
Geras-simovitsch.
»Men under förmildrande omständigheter,»
tillade köpmannen.
Alla instämde. Endast artelmedlemmen yrkade
på, att det skulle sägas: »nej, icke skyldig».
»Ja, men det kommer ju på ett ut,» förklarade
ordföranden, »om hon förgiftat utan uppsåt och
icke undansnillat några ägodelar, så är hon ju
heller icke skyldig.»
»Ja, kläm till med det, och så under
förmildrande omständigheter, så är allt på det klara,»
sade köpmannen muntert. Alla voro så trötta
och så konfysa efter de många stridigheterna, att
ingen kom på den tanken att tillfoga i svaret:
tja, men utan uppsåt att beröfva lifvet».
Nechljudof var så upprörd, att han icke heller
tänkte härpå, utan i denna form fördes svaren ut
i domstolssalen.
Rabelais berättar om en jurist, som, då man
kom till honom för att få utslag i en process,
först hänvisade till alla möjliga lagparagrafer och
läste upp tjugu sidor obegripligt juridisk latin och
sedan föreslog de processande parterna att kasta
tärning, om jämt eller udda. Blef det jämt, hade
käranden rätt, blef det udda, hade svaranden rätt.
Så var det också här. Just detta beslut och
icke något annat hade fattats icke därför att alla
voro ense, utan för det första därför att
presidenten, fastän han talat så länge och utförligt,
dock underlåtit att säga, hvad han alltid annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
