Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
143
med en ton, som tydligt förrådde, att han icke
hade den ringaste lust.
Hon såg tyst, frågande på honom, och han
kände sig skamsen. »Man bör väl icke gå till folk,
för att urladda sitt dåliga humör på dem,» tänkte
han, och i det han bemödade sig att vara
älskvärd, tillade han, att han gärna ville gå in, ifall
furstinnan tog emot.
»Ja, ja, det skall glädja mamma. Ni kan
röka där inne. Ivan Ivanovitsch är också där.»
Frun i huset, furstinnan Sofja Vasiljevna, låg
alltid och hade nu i åtta år tagit emot besök
liggande på sin chäslong i spetsar och bandrosetter,
omgifven af idel sammet, förgyllningar, elfenben,
bronser, lackerade saker och blommor. Hon for
aldrig bort och tog, som hon sade, endast emot
»sina vänner», det vill säga alla som, enligt hennes
åsikt, pä något vis utmärkte sig framför hopen.
Nechljudof tillhörde antalet af dessa vänner, både
därför att han ansågs som en intelligent ung
man och därför att hans mor varit en nära vän till
familjen, och därför att det skulle vara mycket
bra, om Missi blef gift med honom.
Furstinnan Sofja Vasiljevnas rum låg på andra
sidan om stora och lilla salongen. När de kommo
in i stora salongen, stannade Missi, som gick före
Nechljudof, grep beslutsamt om ryggstödet på en
liten förgylld stol och såg på honom.
Missi ville mycket gärna bli gift, och
Nechljudof var ett godt parti. Dessutom behagade
han henne, och hon hade vänjt sig vid tanken,
att han skulle bli hennes — icke hon hans, utan
han hennes —- hvarför hon med omedveten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
