Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
145
honom. Detta fruktade han för ögonblicket mest
af allt och följde därför tyst efter henne till
furstinnans kabinett.
27,
Furstinnan Sofja Vasiljevna hade slutat sin
på en gång delikata och närande middag, som
hon alltid intog ensam, för att ingen skulle få se
henne vid denna opoetiska förrättning. Vid hennes
chäslong stod ett litet bord med kaffe, och hon
rökte en halmcigarrett. Furstinnan Sofja Vasiljevna
var en lång, mager brunett, som ännu ville se ung
ut, med långa tänder och stora svarta ögon.
Det talades illa om hennes förhållande till
doktorn. Nechljudof hade förut alldeles glömt
detta, men nu kom han icke endast ihåg det, utan
erfor äfven en stark känsla af vämjelse, då han
bredvid hennes soffa varseblef doktorn med hans
pomaderade, glänsande, tudelade skägg.
Bredvid Sofja Vasiljevna på den låga mjuka
chäslongen satt Kolosof och drack kaffe. Pä det
lilla bordet framför honom stod ett glas likör.
Missi följde med Nechljudof in till modern,
men stannade där icke.
»När mamma blir trött och kör ut er, så kom
till mig,» sade hon till honom med en ton, som
om ingenting försiggått dem emellan, och med
10. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
