Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
l.EÖ TOLSTOY.
vidrigt och skamligt än allt det andra. Det var
något motbjudande och hånande i denna
afbildning af modern som en halfnaken skönhet, så
mycket mer motbjudande, som för knappa tre
månader sedan samma kvinna legat i detta samma
rum hoptorkad som en mumie och fyllt icke blott
rummet, utan hela huset med en plågsamt stark
lukt, som ingenting kunde förjaga. Han tyckte,
att han kände den fortfarande. Och han mindes,
hur hon dagen före sin död fattat hans kraftiga
hvita hand med sina små knotiga, svarta fingrar,
sett honom in i ögonen och sagt: »Fördöm mig
icke, Mitja, därför att jag icke gjorde det,» medan
tårarna trängde fram i de af plågor slocknade
ögonen. »Hvilken vidrighet!» sade han ännu en
gång för sig själf, seende på den halfnakna
kvinnan med de präktiga, marmorhvita axlarna och
det segervissa leendet. Den blottade barmen på
porträttet påminde honom om en annan ung kvinna,
som han för några dagar sedan sett lika
halfnaken. Det var Missi, som hittat på någon
förevändning att kalla honom till sig en afton och
visa sig för honom i baldräkt, innan hon for bort.
Han mindes med vämjelse hennes vackra axlar
och armar. Och denne råe, djuriske far med sitt
förflutna, sin hjärtlöshet och denna mor med sitt
tvifvelaktiga rykte af »bel esprit». Alltsammans
var motbjudande och på samma gång skamligt.
Skamligt och vidrigt, vidrigt och skamligt!
»Nej, nej,» tänkte han, »jag måste göra mig
fri, fri från alla dessa falska förhållanden, till
Kortschagins och Marja Vasiljevna och arfvet och
allt det öfriga» . . . Ja, andas fritt! Rosa utrikes —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
