Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
153
salen, där det stod framdukadt assietter och te.
»Ni kan gå.»
»Ja, ers nåd,» svarade Kornej, men gick icke,
utan började syssla vid bordet. Nechljudof såg
på Kornej och kände sig fientligt stämd emot
honom. Han önskade, att alla skulle lämna honom
i fred, men det föreföll, som om alla med flit och
på elakhet hängde efter honom. Då Kornej gått
sin väg med assietterna, tänkte Nechljudof gå fram
till samovaren och slå i te åt sig, men då han
hörde Agrafena Petrovnas steg, rusade han in i
salongen, för att slippa se henne, och riglade
dörren efter sig. Salongen var samma rum, i
hvilket hans mor för tre månader sedan dött. Då
han nu inträdde i detta rum, som upplystes af
två lampor med reflektorer, — den ena framför
faderns porträtt och den andra framför moderns —
mindes han sitt förhållande till modern under den
sista tiden, och detta förhållande tycktes honom
onaturligt och motbjudande. Också detta var
skamligt och vidrigt. Han kom ihåg, att han under
den sista tiden af hennes sjukdom rent af önskat
hennes död. Han intalade sig själf, att han önskade
det, för att hon skulle bli fri från sina plågor,
men i själfva verket ville han endast själf bli be
friad från åsynen af hennes lidanden.
I afsikt att hos sig framkalla ett godt minne
af henne, såg han på hennes porträtt, som för ett pris
af 5,000 rubel målats af en berömd konstnär. Hon var
afbildad i svart sammetsklädning med blottad barm.
Konstnären hade tydligen särskildt ansträngt sig
att måla den hvita barmen, och halsen och de
bländande vackra axlarna. Detta var ännu mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
