Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162
l.EÖ TOLSTOY.
dem — allmänne åklagaren — hade hon sett i en
helt annan sinnesstämning. När hon under
af-brotten i förhandlingarna satt inne i
arrestantrum-met, såg hon mycket väl, att de allesammans under
något föregifvet ärende gingo förbi dörren eller in
i rummet, för att titta på henne. Och så dömde
plötsligt dessa samma herrar henne till straffarbete,
fastän hon var oskyldig till det, som hon
anklagades för. Hon grät, men småningom lugnade
hon sig och satt i ett tillstånd af fullständig slöhet
inne i arrestantrummet, väntande på att bli
hemförd. Nu hade hon endast en längtan, — att få
röka. I detta tillstånd träffade henne Eufemia
och Kartinkin, hvilka efter domens af kunnande
fördes in i samma rum. Eufemia började genast
okväda Katjuscha och kalla henne tukthushjon.
»Nå, hvad säger du nu? Hvarför rättfärdigade
du dig icke? Den här gången lär da inte komma
undan, din slinka I Du har fått, hvad du
förtjänar. I tukthuset tänker jag du blir kvitt dina
fina fasoner.»
Katjuscha satt med händerna instuckna i
fång-rocksärmarna och stirrade orörligt med nedböjdt
hufvud framför sig på det nedsölade golfvet.
»Jag oroar ju inte er, kan ni inte låta mig
vara i fred. Jag oroar ju inte er,» upprepade hon
några gånger och blef därpå alldeles tyst. Hon
blef en smula upplifvad först då Eufemia och
Kartinkin fördes bort och en vaktsoldat kom in med
tre rubel åt henne.
»Är du Kateriua Maslof?» frågade han. »Se
här, har du från frun,» tillade han och räckte
henne pengarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
