Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
103
35.
Då det första afbrottet gjordes, steg
Nechljudof upp och gick ut i korridoren i afsikt att icke
vidare återvända in i domstolssalen. De fingo göra
med honom hvad de ville, men han kunde icke
längre vara med om denna komedi.
Efter att ha tagit reda på, hvar prokuratorns
kabinett var, gick Nechljudof dit. Dörrvakten ville
icke släppa in honom, utan förklarade, att
prokuratorn för tillfället vore upptagen, men utan att
höra på honom, gick Nechljudof mot dörren och
vände sig till en tjänsteman, som han mötte, med
begäran att anmäla för prokuratorn, att han vore
juryman och måste tala med honom i en mycket
viktig angelägenhet. Furstetiteln och de fina
kläderna kommo Nechljudof till hjälp.
Tjänstemannen anmälde honom för prokuratorn, och han blef
insläppt. Prokuratorn tog emot honom stående,
tydligen missbelåten öfver den enträgenhet,
hvarmed Nechljudof tilltvungit sig ett samtal med
honom.
»Hvad önskar ni?» frågade prokuratorn strängt.
»Jag är juryman, heter Nechljudof och måste
ovillkorligen få träffa anklagade Katerina Maslof,»
sade Nechljudof hastigt och beslutsamt, i det han
rodnande kände, att han nu tog ett steg, som
skulle ha ett afgörande inflytande på hans lif.
Prokuratorn var en liten, mörklett man med
kort gråsprängdt hår, snabba, glänsande ögon och
13. —Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
