Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
l.EÖ TOLSTOY.
manträffande till stånd denna dag, gick han hem.
Upprörd vid tanken att träffa henne, vandrade
han framåt gatorna och tänkte icke längre på
domstolen, utan endast på sina samtal med
prokura-torn och uppsyningsmännen. Att han sökt träffa
henne och talat om sin afsikt för prokuratorn och
varit i två fängelser, beredd att se henne,
upprörde honom så, att han icke på länge kunde
lugna sig. Vid hemkomsten tog han genast fram
sina för länge sedan undanlagda dagböcker, läste
igenom några ställen i dem och skref följande:
»På två år liar jag icke fört dagbok och trodde
icke, att jag någonsin skulle återfalla till dylika
barnsligheter. Men det var ingen barnslighet,
utan ett samtal med mig själf, med det sanna,
gudomliga jag, som lefver hos hvarje människa. Hela
tiden har detta jag slumrat, och jag har icke haft
någon att tala med. Det väcktes åter af en sällsam
händelse den 28 april, uppe i domstolen, där
jag var juryman. På de anklagades bänk, i
fångdräkt såg jag henne, Katjuscha, som jag bedragit.
Till följd af ett besynnerligt missförstånd och en
försumlighet af mig dömdes hon till straffarbete.
Jag har nyss varit hos prokuratorn och i
fängelset. Jag blef icke insläppt till henne, men jag
har beslutit att göra allt för att få träffa henne,
bikta mig för henne och utplåna min skuld, om
det så måste ske genom ett giftermål. Herre hjälp
mig! Jag känner mig så tillfreds, så glad till
mods i min själ.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
