Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
201
37.
Den natten kunde Katjuscha icke somna på
länge, utan låg med öppna ögon och tänkte,
stirrande på dörren, som af och till undanskymdes
af den förbigående klockardottern.
Hon tänkte på, att hon icke för något pris
ville gifta sig med en straff-fånge där borta på
Sachalin, utan skulle ställa det på annat sätt för
sig, — med någon af befälet, med skrifvaren, om
det så vore med fångvaktaren eller hans
medhjälpare. Alla voro de lika begärliga på sådant.
»Bara jag icke magrar. Då går det på tok.»
Och hon påminde sig, hur försvarsadvokaten tittat
på henne, och presidenten och alla, som hon mött,
eller som enkom gått förbi henne däruppe i
domstolen. Hon påminde sig, hur Berta, som varit
och hälsat på henne i fängelset, talat om, att den
där studenten, som hon varit kär i, medan hon
bodde hos fru Kitajef, varit där och frågat efter
henne och blifvit mycket ledsen. Hon påminde
sig slagsmålet med den rödhåriga och tyckte synd
om henne, påminde sig, att bagaren skickat henne
en bulle på köpet. Hon påminde sig mångt och
mycket, men ingenting som rörde Nechljudof. Sin
barndom och ungdom och isynnerhet sin kärlek
till Nechljudof mindes hon aldrig. Det var
alltför plågsamt. Dessa minnen lågo gömda
någonstädes djupt i hennes själ. Icke ens i drömmen
kom någonsin Nechljudof för henne. Att hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
