Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
l.EÖ TOLSTOY.
nöd undgick att falla, rusade hon utför
trappstegen ned på marken och sprang vidare. Men
I-klassvagnen var redan långt före, förbi henne
susade Il-klassvagnarna och därpå ändå snabbare
III-klassvagnarna, men hon sprang alltjämt. När
den sista vagnen med lyktorna flög förbi, var hon
redan bortom vattentornet, utanför inhägnaden,
och blåsten kastade sig öfver henne, slet
halsduken af hennes hufvud och snodde klädningen
om hennes ben, men hon bara sprang och sprang.
»Moster Miehajlovna lilla!» skrek flickan, som
med möda kunde hinna fatt henne. »Ni tappar
halsduken!»
Katjuscha stannade, och i det hon kastade
hufvudet bakåt och grep om det med båda händerna,
brast hon ut i snyftningar.
»Han är borta!» skrek hon.
»Han sitter där i den upplysta vagnen på
sammetssoffan och skämtar och dricker, och här
står jag i regn och blåst, och gråter,» tänkte hon,
och hon satte sig på marken och snyftade så
högljudt, att flickan blef rädd och omfamnade hennes
våta klädning.
»Moster lilla, låt oss gå hem.»
»När tåget kommer, kastar jag mig under det,
så är det slut,» tänkte Katjuscha, utan att svara
flickan.
Hon beslöt att göra så. Men i detsamma,
såsom ofta händer i det första ögonblicket af lugn
efter en häftig sinnesrörelse, började • det, hennes
barn, som hon bar inom sig, plötsligt röra på sig,
det liksom sparkade, sträckte på sig och knackade
med något fint, spädt och hvasst. Med ens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
