Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UrPSTÅNDELSE. 205
s
svann allt det, som ögonblicket förut plågat henne
så, att det föreföll henne omöjligt att lefva längre,
all hätskheten mot honom och begäret att
hämnas på honom, om också blott med sin egen död.
Hon sansade sig, steg upp, ordnade sin dräkt,
drog halsduken öfver hufvudet och begaf sig hemåt.
Uttröttad, våt och smutsig kom hon hem,
och från den dagen började hos henne den inre
förvandling, som gjort henne till hvad hon nu
var. Från och med denna förfärliga natt
upphörde hon att tro på Gud och det goda. Förut
trodde hon själf på Gud och på, att andra trodde
på Honom, men alltifrån den natten var hon
öfvertygad om, att ingen trodde på sådant, och
att allt, hvad som talades om Gud och Hans lag,
var lögn och bedrägeri. Han, som hon älskade,
och som — det visste hon — älskade henne,
öfvergaf henne, hånade hennes känslor. Och han
var den bästa af alla människor, hon kände. Alla
de andra voro sämre. Och allt, som hände henne,
bekräftade detta. Hans fastrar, de gudfruktiga
gamla fröknarna, körde bort henne, när hon icke
längre kunde tjäna dem som förut. Och alla dem,
hon kom tillsammans med, — ja, kvinnorna sökte
slå mynt af henne, och männen, från och med
den gamle stanovojen och till fångvaktaren i
fängelset, betraktade henne som ett
njutningsföremål. Och icke för någon fanns det något
annat i världen. Häri bestyrktes hon ännu mer
af den gamle författaren, med hvilken hon lefvat
tillsammans under det andra året af sitt frihetslif.
Han sade henne rent ut, att i detta — som han
kallade poesi och estetik — låge hela lyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
