Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
l.EÖ TOLSTOY.
med detsamma, hur hårdt hans hjärta slog, och
att andedräkten tröt honom. Det afgörande
ögonblicket nalkades. Han gick fram till gallret och
kände igen Katjuscha. Hon stod bakom den
blåögda Fedosja och lyssnade småleende till hvad
denna sade. Hon var icke i fångrock som för
två dagar sedan, utan i en hvit kofta, hårdt
tillspänd om lifvet af ett bälte och lös öfver bröstet.
Under halsduken syntes, liksom inför rätta, det
lockiga svarta håret.
»Det skall strax afgöras,» tänkte han. »Hur
skall jag kunna ropa på henne? Eller kommer
hon kanske själf fram.»
Men det gjorde hon icke. Hon väntade Klara,
och det föll henne aldrig in, att den där herrn
kom för hennes skull.
»Hvem vill ni tala med?» frågade
fång-vakterskan, som gick mellan gallren, i det hon
kom fram till Nechljudof.
»Katerina Maslof,» kunde Nechljudof med nöd
få fram.
»Maslof, det är någon till dig,» skrek
fång-vakterskan.
Katjuscha såg sig om, höjde hufvudet, och
med barmen utspänd och sin vanliga beredvilliga
min trängde hon sig fram till gallret mellan två
andra fångar, i det hon förvånadt och frågande
stirrade på Nechljudof, utan att känna igen honom.
Men som hon af hans dräkt såg, att han
måste vara en förmögen man, smålog hon.
»Hvad önskar ni?» frågade hon, närmande
sitt leende ansikte intill gallret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
