Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
225
han borde göra, till frågan om, hvad som skulle
bli följden af hans handling, och hvad som var
gagneligt.
»Du kan icke göra något med denna kvinna,»
sade rösten; »du hänger endast om halsen på dig
själf en sten, som kommer att draga ner dig i
djupet och hindra dig att vara nyttig för andra.
Ge henne pengar, allt hvad du har, tag farväl af
henne och gör slut på det för alltid.»
Men i detsamma kände han, hur just i detta
ögonblick något betydelsefullt tilldrog sig inom
honom, hur hans inre lif liksom låg på en
gungande vågskål, hvilken den minsta
kraftansträngning kunde draga öfver åt den ena eller andra
sidan. Och han gjorde denna ansträngning, åkallande
den Gud, som han dagen förut försport i sin själ,
och Gud hörde honom genast. Han beslöt att
ofördröjligen säga henne allt.
»Katjuscha! Jag kom till dig för att bedja
om förlåtelse, men du svarade icke, om du förlät
mig, eller om du en gång skall göra det,» sade
han, i det han plötsligt öfvergick till att kalla
henne du.
Hon hörde icke på honom, utan såg än på
hans hand, än på uppsyningsmännen. Då denne
vände sig bort, sträckte hon hastigt handen ut
mot Nechljudof, tog sedeln och stoppade den in i
bältet.
»Ni talar så underligt,» sade hon med ett,
som han tyckte, föraktfullt småleende.
Nechljudof kände, att det hos henne fanns
något rent af fientligt mot honom, som skyddade
15. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
