Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
l.EÖ TOLSTOY.
vid det första sammanträffandet sagt henne det
allra viktigaste —- att han ämnade gifta sig med
henne, och var nu fast besluten att säga henne
det. Hon satt vid ena ändan af bordet, han satte
sig midtemot henne vid den andra. I rummet
var ljust, och för första gången såg Nechljudof
klart på nära håll hennes ansikte — rynkorna
kring ögonen och munnen och svullnaden kring
ögonen. Och han kände ett ändå djupare
medlidande med henne än förut.
I det han lutade sig fram med armbågarna
på bordet, så att han icke kunde höras af den
vid fönstret sittande fångvaktaren, en man med
judisk typ och gråsprängda polisonger, utan endast
af henne, sade han:
»Om icke denna klagoskrift leder till något,
skola vi gå till kejsaren. Vi skola göra allt, hvad
vi kunna.»
»Det borde ha varit från början, — om jag bara
haft en bra advokat...» afbröt hon honom. »Men
han som skulle försvara mig, var ett riktigt
nöt. Han bara sade mig artigheter,» tillade hon
skrattande. »Om de då hade vetat, att jag var
bekant med er, skulle det nog blifvit annorlunda.
Men de tänkte förstås, att vi bara äro skojerskor
allihop.»
»Hvad hon är besynnerlig i dag,» tänkte
Nechljudof och ville komma fram med sitt, då
hon åter började tala.
»Ack, det var ju sant, jag hade något att
säga er. Vi ha hos oss en gumma, — ja, en
gumma, som är så märkvärdig, att vi alla riktigt
häpna öfver henne. Hon har ingenting gjort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
