Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
255
stugan, där de tagit in, kom och sade, att det
kommit en klockardotter, som ville tala med furst
Nechljudof.
»Är hon vacker?» frågade någon.
»Seså, prata icke strunt,» sade Nechljudof, i
det han steg upp från bordet, undrande öfver,
hvad han väl kunde ha med en klockardotter att
göra, tog på sig en allvarsam min och gick in i
värdfolkets rum.
Där stod en ung flicka i kort päls och filthatt,
kraftigt byggd med ett magert, fult ansikte, där
det enda vackra voro ögonen och de öfver dem
svängda ögonbrynen,
»Se där, Vjera Efremovna, tala nu med honom,»
sade den gamle bondhustrun; »det är fursten själf.
Jag skall gå min väg, jag.»
»Hvarmed kan jag stå till tjänst?» frågade
Nechljudof.
»Jag . . . jag . . . Ser ni, ni är rik, ni ger ut
pengar för en mängd strunt, för en jakt. Jag . . .
jag vet ...» började flickan, djupt förlägen »jag
önskar endast en sak, att kunna vara nyttig för
miua medmänniskor, och jag förmår ingenting,
därför att jag ingenting vet.»
»Men hvad kan väl jag göra?»
»Jag är lärarinna, men skulle vilja gå igenom
seminarium, och det kan jag icke få. Det vill
säga, få, får jag nog, men jag har icke tillgångar.
Ge mig pengar, så kan jag afsluta min kurs och
betala igen er.»
Ögonen voro ärliga och goda och hela
ut-trycket af beslutsamhet och blyghet så rörande,
att Nechljudof, som han plägade, plötsligt satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
